Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
PELSEN
en något sväfvande röst, medan han med båda händerna smekte hennes hår, »jo, han är hemma.»
I doktor Hencks arbetsrum
flammade en stor brasa. På bordet stod
whisky och vatten.
Häradshöfding Richardt låg utsträckt i en stor skinnklädd länstol och rökte en cigarr. Doktor Henck satt hopsjunken i ett soffhörn. Dörren stod öppen till salen, där fru Henck och barnen höllo på att tända julgranen.
Middagen hade varit mycket tyst. Endast barnen hade kvittrat och pratat i munnen på hvarandra och varit glada.
»Du säger ingenting, gamle gosse,» sade Richardt. »Sitter du kanske och grubblar öfver din trasiga öfverrock.?»
»Nej,» svarade Henck. »Snarare öfver pelsen.»
45