Propheter. (Se not. 1.) Apostlarne underläto derföre icke, at upmuntra Församlingarne til et andeligt och GUDi behageligt spelande och sjungande (Eph. 5:19. Coloss. 3:16. Jac. 5:13.) [1], at låta alt ärliga och skickeliga tilgå, (1 Cor. 14:40) göra alt GUDi til ära, (1. Cor. 10:31) upbygga hwarandre, wara altid glade, pröfwa alt och behålla det godt är, (1. Thess. 5:11, 21.) offra GUDi Lofoffer, (Ebr. 13:15,) låta alt ske til förbättring (1. Cor. 14:26) o. s. w. Ja Paulus och Silas förglömde icke heller i fängelse at lofwa GUD med sång. (Apost. 16:25.) Fast nu häraf blir klart, at de förste Christne wid sine sammankomster med Andeliga Lofsånger förrättat sin Gudstjenst, tyckes dock kunna slutas, at de derwid i början endast nyttjat Dawids och någre andre af Fädernas Psalmer, til dess at Församlingen blifwit mera rotad och stadgad [2]. Troligt är tillika, at utom
- ↑ I Jac. 5:13. heter det: är någor wid godt mod han siunge Psalmer, som nogare efter Grekiska texten Ψαλλέτω, är at spela på strängspel.
- ↑ Utom det, at Psaltaren nyttjades i ordning, woro wissa Psalmer mera i bruk, särdeles den 63 wid morgon och 141 wid afton-bönen. I Africanska Församlingen brukades den 22 Psalmen på Långfredagen, o. s. w. Denna sång war dock ganska enfaldig, och föga skild från ordenteligt tal, som Augustinus berättat; torde således haft likhet med wåre Recitativer.
