Den här sidan har korrekturlästs
Til Herr Auctoren.
Om Wetenskapers wärde twista,
Och täfla om hwem ypperst är,
Den främste göra til den sista;
Ju weld och blindhet röja plär.
Om ädel Konst föraktligt dömma,
Och myndigt eget gräl berömma;
Säg om det namn af wishet bär?
Men du, som en förtjusning delar
Åt Själ och öra på en gång,
När du de ljufwa toner spelar,
Och blandar ljudet med din sång,
Fast än en känslolös [1] dig lastar,
På Wetenskapen skuggor kastar;
Du lider ej förakt och twång.
Din konst skall mänskjo-hjertat röra;
Än mer hon täcklig är för GUD.
Basuners klang hon låter höra,
Med Sång och Orgors starka ljud:
Hon tränger up til Guda-Troner,
Där Änglar stå i millioner;
Och sjunga med en Himla-brud.
- ↑ Quem non viva suo delectat Musica flexu, Hunc ego non hilum cordis habere puto. Taubm.
