Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/36

Den här sidan har korrekturlästs
5

får begynna det, som aldrig i Härligheten skal uphöra bland de utwalde, at Lofsjunga den Aldrahögsta.

§. 4. Första upfinnaren til Musik säges wäl warit Jubal, den sjunde ifrån Adam, efter det i Genes. 4:21. berättas: at af honom kommit de som brukade Harpor och Pipor; [1] Men wi fele icke, om wi påstå, at Ton-Konsten, såsom första Menniskan förlänt, bör räkna sin början från Paradiset, och torde wi få lof säga, at som Adam för fallet war beprydd med stora gåfwor, har ock Musikaliska wetenskapen warit honom bekant, ehuru utöfning deraf på Instrumenter icke omtalas, förr än efter 1000 år, eller i Jubals tid. [2] Ifrån honom och intil Moses nämner Skriften ingen Musikant; men wi hafwa nog orsak sluta, at denne konst äfwen genom Noach och dess söner eſter synda-floden bibehölls, så at de, för

  1. At Hedningarne under namn af Apollo tyckas utmärkt Jubal, påstår Pontoppidan i sin Werldenes Nyhet p. 162. Somlige Hedningar föregifwa, at Mercurius warit upfinnare til Musiken. Jemför Walchs Phil. Lexicon.
  2. Man torde härwid också kunna gjöra denna erindran: Mon icke Menniskorna, som af GUD i Skapelsen fått en sådan mun, tunga och röst, som til en böjelig sång är skickelig, aldraförst tagit anledning af sång-foglar, at utöfwa denna konsten? Se Sv. Gestrinii Diss. under Prof. Lundii Præs. De Musica Hebræorum Antiqua. Ups. 1707.