Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/59

Den här sidan har korrekturlästs
28

såsom dikt är at anse, [1] kan följande sammandrag af åtskilligas berättelser i denna afdelning, icke af mig utgifwas för mera tilförliteligt, än saken och omständigheterna tillåta. [2] För bättre redighet, meddelas dock flere särskilte

  1. Utom hwad redan p. 1 och 5 är nämnt, om Dikten med Apollo och Mercurius samt de Nio Muser, föregifwa hedningarne, at Orpheus såsom Apollos och Calliopes Son, skall med sådan färdighet spelat på Lyra, at både djur och liflösa ting deraf blifwit rörde til förundran. Lika werkan tilskrifwes Amphion, såsom Jupiters och Antiopes Son, hwilken sades af Mercurius lärdt konsten at spela på Luta, och det så dråpligt at han kunnat röra stenar. Samma beskaffenhet är med díkten om Daphnis, Minerwa och flere. Wi finne ock nog sällsamma berättelser om Linus, som säges warit Orphei och Herculis Läromästare, om Damon, hwilken med sin Harpa skulle kunna beweka liderlige personer til ärbart lefwerne, om Thales, som med sin Cithra kunde fördrifwa Pestilents och bota åtskillige sjukdomar, o. s. w. Af alt sådant må slutas, huru lätt det warit i de äldre tíder, at af den dumma Hedendom, för upfinning eller särdeles förbättring med någon konst och wetenskap, blifwa räknad ibland deras Gudars antal.
  2. Hwad Plutarchus i sin Commentario de Musica, Plinius i dess Historia Mundi, samt Athenaeus och flere Auctorer berätta om Musiken och dess Idkare hos fordna Hedniska folkslag, har af en Anonym blifwit i sammandrag anmärkt, i et så kallat Kurzgefasstes Musikalisches Lexicon trykt 1737 i Chemnits. Derutur har jag hämtat flere underrättelser som i denna Samling nyttjas.