Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/63

Den här sidan har korrekturlästs
32

Den wise Solon, som lefde på 3300 åratalen, har äfwen blifwit hedrad för konstig Elegisk sång. Archilochus en Grekisk Poet och stor Musikant, berömmes wid samma tid för sina Jambiska werser. Alcman omtalas såsom Lyrisk Poet, Arion säges författat Tragiska sånger, o. s. w. [1] alt til bewis, at Musik och Skalde-Konst fordom warit nära förbundne. [2] Sedan Therbandus och dess efterföljare i 250 år gjordt denna wetenskapen rikare pá reglor, framträdde Pythagoras, en ibland de så kallade Wisa, mycket hedrad Man omkring år 3430. Hitintils hade Musiken hos uplyste

    Holberg i sin 33 Epist. p. 185. Til bewís, at ock Fruentimer denna tid warit öfwade på Instrumenter, må nämnas en Sappho ifrån Lesbus, Corinna iſrån Theben, Archelodori-Dotter, Lamia i Athen, utom flera, som både för Sång och Musik omtalas i de gamlas skrifter.

  1. Scopelinus skall warit Mästare på Fleut, Epicles på Cithra, Pindarus ägde stor insigt i Lyrans spelande. Empedocles war en förträfflig Sångare och Poet; det skulle blifwa för widlöftigt upräkna dem alla, som på den tiden gjort sig namnkunnige genom Musiken. Konungarne hade och då sina Hof-Musikanter; sådane woro Angares hos Konung Astyages i Meden, Dorian hos Konung Philippus i Macedonien, flere at förtiga.
  2. Homerus och andre fordna Skalder afsjöngo sjelfwe sine werser, hwaraf det än i dag säges, fast merendels utan werkställighet: canere versus. Wåre Poëmer börjas ännu som oftast med de orden: Jag sjunger om &c. til at likna de gamlas Hielte-dikter.