Baron Holberg påstår, at de Gamle ej wiste af annat än Homophonier, eller hwad Italienarne kalla Unisono, och, at förändringen allenast bestått deri, at sjunga eller spela i en Octav öfwer den andra. Men härwid gjöres den anmärkning: emedan de äldre Auctorer tala om Harmonie, consonantier och dissonantier, så
synnerhet Musikaliska wetenskapen Theoretiska och Practiska delar, hwilka hwardera bestå af flere stycken, som här anmärkas. Til den förra räknas Musica Historica, eller den Historiska kundskapen om Musikens öden, hwartil hörer, Chronologien, Biographien m. m. Musica Acustica betraktar de Anatomiska delar, som äro hörsel, ljud, rörelse o. s. w. Musica Harmonica lärer proportionen eller tonernas likhet och förhållande mot hwarandra, tillika med deras genera, Enharmonicum som handlar om Qvart-toner, Chromaticum om Semitoner, samt Diatonum om de öfrige toner, likaledes beskrifwes här temperaturn. Musica Rhythmica innefattar harmoniska cadencer, mått och fottal m. m. Musica Hyprocritica är 3 faldig Oratoria, Histrionica, och Orchestrica. Musica Signatoria wisar System, not-plan, tact, mensur, pauser, puncter samt de öfriga Musikaliska tekn och Characterer. Den senare, eller Musica Practica fördelas i Poëtica samt Executoria. Musica Poëtica är antingen Choralis eller figuralis. Choral-Musik kallas, då flere sjunga en melodie tillika. Den åtskiljes i stylum Ecclesiasticum, Stylum Theatralem och Stylum Cameræ, som hwardera innefatta många förändringar. Musica Executoria delas som sagt är i vocal och Instrumental, efter den p. 2 gifne anledning. Men detta alt är et ämne som större kännare bättre måga utföra.
