Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/93

Den här sidan har korrekturlästs
62

upbragte Musiken, hwarföre ock någre då redan påstodo, at samma wetenskap stigit til sådan högd, at den ej längre kunde drifwas. [1] Åtskillige Musikaliske Academier woro ock nu utom Italien bekante, såsom Bryssel och Mecheln i Nederland, Academie Royale de Musiqve i Paris instiftad 1669. I Cambridge och Oxford i England, samt i flere orter höllos publique föreläsningar i Musiken, hwilken nu ansågs på många ställen för et nödwändigt studium, hälst som Kejsare, Konungar och Förstar derföre fattat et särdeles behag, [2] och

    Capell-mäst. i Sachsen 1650, woro i sin tid hållne för bästa Componister i Tyskland.

  1. Joh. Conr. Dietericus i Antiq. Bibl. Vet. Test, 1671 , säger, at Musiken i Tyskland då redan täflade med Italiens om förträde, och tycktes honom ej kunna stiga högre.
  2. Kejsarene Carl V och VI, hade stort behag för Musik. Kejsar Leopold I skal lika så warit deruti wäl öfwad, och Componerat åtskilligt. Konung Ludwig XIV i Frankrike, betygade mycken nåd emot Capell-mästarn Lully, som han uphögde i Adeligt stånd och til största anseende. Churförsten Johan Georg II i Saxen, Hertig Fredrick II i Sachsen-Gotha, Landt-Gref. Ernst Ludwig i Hessen-Darmstadt, och många andre Förstelige personer hafwa tid efter annan särdeles befordrat denna wetenskapen. En Alexander Konung i Polen omtalas såsom ganska frikostig emot sina Hof-Musikanter. Man hade ännu många exempel at anföra af flere Kongl. Personers bewågenhet emot konstens idkare i sednare tider, men rummet tillåter ej widare derom.