ett vertikalt läge samt sträcka sig till och med stundom mer eller mindre långt in på hufvudets undersida. Så är t. ex. förhållandet hos Aeglina prisca Barr.,[1] och i ännu högre grad hos Aeglina armata Barr.[2] Hos den sistnämnda till och med sammansmälta ögonen framtill och intaga en ej obetydlig del af hufvudets undersida.[3] Hos vissa Aeglina'-arter hafva ögonen derför just den ställning, som de såsom vi ofvan sett måste hafva haft hos nu förevarande djurform.
På grund af allt detta synes det mig kunna anses såsom säkert, att de af Linnarsson såsom Bohemilla(?) denticulata beskrifna ögonen jemte kindfragment tillhöra en Aeglina, hvilken väl, oaktadt den vid namngifningen af Linnarsson afsedda karaktären tillhör pygidiet, måste benämnas Aeglina denticulata (Linrs.).
Hvad åter angår det af Linnarsson beskrifna pygidiet, så har jag varit ganska tveksam om detsammas generiska plats. Något nytt exemplar har ej blifvit funnet, utan är man fortfarande inskränkt till Linnarsson's originalexemplar.[4] För en samhörighet med Aeglina denticulata talar visserligen i någon mån det i pygidiets omedelbara närhet (i stuffen b) liggande, ofvan omtalade kindfragiuentet af denna, men å andra sidan åter liknar pygidiet ej detsamma hos någon mig bekant Aeglina-art, utan har en ganska olika byggnad. Så t. ex. är rhachis vida
- ↑ Barbande, J. Syst. Silur. de la Bohême, Vol. 1, Suppl., tafl. 5, fig. 6.
- ↑ Ibid., tafl. 3, fig. 1—3, samt tafl. 15, fig. 16—18.
- ↑ Se fig. 12 a, tafl. 12 (5) hos Novak, O. Zur Kenntniss der böhmischen Trilobiten. — E. v. Mojsizovics und M. Neumayr, Beitr. zur Paläont. Österreich-Ungarns und des Orients, Bd 3, Heft. 1—2. — Wien 1883.
- ↑ Linnarsson's figur af pygidiet är något restaurerad, i det på högra sidan sidolobens kant med taggen vid framkanten ej är synlig hos exemplaret. Det är att beklaga, att Linnarsson ej haft tillfälle att afbilda pygidiet i större skala samt äfven i profil. De trubbiga, longitudinala taggarna på båda rhachislederna skulle då framträda tydligare än på fig. 4. Skalet är i behåll på venstra sidoloben, samt på bakersta pleuran. Denna är ej fullt lyckad på teckningen. Den eger en mycket tydlig pleuralfåra, samt har ej såsom på figuren spetsen rundad. Spetsen är nemligen innesluten i stenen och synes sluta i en bakåtriktad tagg, motsvarande, men längre än sidotaggen på pygidiet. Det lilla uppåtpekande från pleuran utgående bihanget utgör ett litet fragment af andra pleuran bakifrån räknadt.
