Sida:Holm Palaeontologiska notiser (1897).djvu/18

Den här sidan har inte korrekturlästs
465
GEOL. FÖREN. FÖRHANDL. N:o 181. Bd. 19. Häft. 6.

socken, Önsved». På sin ena yta innehåller nemligen denna, förutom ett par glabellor, tvenne exemplar af den fria kinden samt ett pygidium, hvilka med full säkerhet tillhöra förevarande art. Af pygidiets form framgår med bestämdhet, att arten ej kan föras till Remopleurides, utan att den tillhör slägtet Dicellocephalus, och utgör en med Dicellocephalus serratus Ang. från Ceratopygekalken, samt den amerikanska D. finalis Walc.[1] från Pogonip Group i Nevada nära beslägtad form. Glabellan af den förra eger äfven en så stor likhet med en Remopleurides-glabella, att den äfvenledes af såväl Linnarsson[2] som Brögger[3] hänförts till Remopleurides och af Linnarsson beskrifvits under namnet R. dubius.

Under namnet Dicellocephalus serratus beskrefs 1854 af Angelin i Pal. Scand. ett pygidium, men utan tillhörande hufvudsköld. Under studier af Ceratopyge-faunan i Norge fann jag emellertid redan 1877, att den af Linnarsson såsom Remopleurides dubius beskrifna medelskölden är ofullständig samt utgör en del af hufvudet af Dicellocephalus serratus. Det af Linnarsson afbildade partiet begränsas nemligen framtill ej af facialsuturen såsom hos en Remopleurides, utan såväl hos Linnarsson's som hos Brögger's figurer saknas medelsköldens främsta, framom pannan belägna del. Figuren 3, tafl. 8 här nedan visar bättre än någon beskrifning formen af densamma. Denna figur likasom figurerna 4 och 5 på samma tafla äro lånade från tafl. 1 af en ännu ej utgifven afhandling af författaren öfver Ceratopygekalkens fauna.[4]

  1. Walcott, C. D. Palæontology of the Eureka District, sid. 89, tafl. 12, fig. 12, 12 a, b. — Wash. 1889.
  2. Linnarsson, G. Om Vestergötlands Cambriska och Siluriska aflagringar, sid. 69, tafl. 1, fig. 26. — K. Vet. Akad. Handl., Bd 8, N:o 2. — 1869.
  3. Brögger, W. C. Die Sil. Et. 2 und 3 etc., sid. 127, tafl. 3, fig. 14. — Krist. 1882.
  4. Denna afhandling var afsedd till disputationsprof för vinnandet af den filosofiska doktorsgraden. Hufvudmassau af materialet för densamma hade insamlats under mina resor i Norge 1877 och 1879. Af de till densamma hörande tattarna hade trenne tecknats på sten redan år 1881. Ar 1882 utkom emellertid Brögger's arbete »Die sil. Et. 2 und 3 etc.», i hvilket den norska Ceratopygekalken utförligt