Noetling hade nemligen hos den af honom beskrifna arten, Lituites procents Rem., ej lyckats finna någon fullständig spiral, men trodde sig deraf, att sifonen i de äldsta af honom iakttagna lokuli närmade sig konkans dorsalsida, halft våga sluta, att detta skulle fortfara ända till apex.[1] Hyatt, som beträffande Lituites synes hafva helt och hållet hämtat sina uppgifter från Noetling, säger i familjediagnosen, att sifonen: »in the young approximates to the dorsum»,[2] samt upprepar Noetling's nyss anförda uppgifter i slägtbeskrifningen. Att emellertid Noetling's förmodan ej är riktig, framgår vid en blick på de här nedan på tafl. 9 bifogade figurerna.
Naflens genomborrning är mycket stor. Storleken synes dock variera något, så att genomborrningen är större hos dem med öppen spiral än hos dem med sluten.[3] Äfven formen af genomborrningen vexlar något i sammanhang härmed. Detta allt framgår tydligt vid en jemförelse mellan exemplaren fig. 1 och fig. 2. Hos det förra, der vindningarne äro vidare åtskilda, är genomborrningen större än hos det senare, der de äro nästan sammanslutna. Diametern af nafvelgenomborrningen synes vara minst tre gånger så stor som skalrörets diameter inom innersta fjerdedelen af-första vindningen. Tyvärr har jag ej kunnat finna något mera exemplar med första lokulus i behåll för att kunna fripreparera denna jemte sjelfva apex. Beskrifningen af första lokulus är der före grundad helt och hållet på längdsnittet, fig. 1. Enligt detta är första lokulus kupolartadt hvälfd samt tydligt afsatt mot skalröret föröfrigt. Skalröret börjar nemligen vidga sig något starkare i jemnhöjd med första septum. Enligt längdsnittet uppkommer härigenom invid detta en skenbar inknipning
- ↑ Ibid., sid. 178. »So wünschenswert es auch wäre, den Verlauf des Sipho bis zur Anfangskammer kennen zu lernen, so reicht doch leider mein Material nicht aus, um darüber Aufschluss zu geben, ob nicht auf den inneren Windungen der Sipho vollständig dorsal liegt.»
- ↑ Anf. st., sid 504.
- ↑ I en tidigare uppsats har jag visat, att spiralen hos Lituites perfectus kan vara än öppen, än sluten, med vindningarne åtminstone tangerande hvarandra, med alla öfvergångar deremellan. — Holm, G. Om mynningen hos Lituites Breyn., sid. 748. — Geol. Fören. Förh., Bd 13 (1891)