Af den näst bakersta abdominalleden (11:te kroppsleden) är bibehållet ett 20 till 40 mm bredt parti längs efter densamma. Dettas längd uppgår till omkring 90 mm, och kan ledens hela längd ej synnerligen mycket öfverstiga detta tal. Bakkanten är under en mindre sträcka bibehållen, samt visar ledduplikaturen. Vid framkanten synes deremot något litet saknas. Likasom på sista abdominalleden är äfven här skulpturen tydlig endast närmast framkanten, och utplånad föröfrigt. Fjällen hafva samma storlek och form som hos denna, men äro riktade uteslutande rakt bakåt.
Att på dessa ringa fragment grunda en artbestämning är naturligtvis omöjligt. Såsom bekant är hittills endast en enda Pterygotus-art nemligen P. osiliensis Fr. Schm. känd från det skandinavisk-baltiska silurområdet. Denna är funnen på Ösel och på Gotland; på förra stället i Schmidt’s Obere Oeselsche Schicht (K), på det senare i lagret e enligt Lindström’s senare indelning,[1] på båda ställena alltså i lager af Ludlow ålder. På ett enda undantag när är slägtet Pterygotus ej heller annorstädes funnet i äldre lager än af Ludlow ålder.[2] Å den andra sidan förekomma de af Retiolitesskifferns Graptoliter, som äro funna äfven på Gotland, ej högre än i lagren c och d, och Törnquist uppgifver från Retiolitesskiffern i Dalarne Striclandinia lirata Sow. var., hvilken art till och med är karakteristisk för lagret b på Gotland. För att lösa denna motsägelse finnas tvenne möjligheter, antingen att den Pterygotus inneslutande kalkbollen, trots sin petrografiska likhet med Retiolitesskifferns kalkkonkretioner, tillhör ett yngre, hittills obeaktadt lager, eller att den förevarande Pterygotus-arten är äldre än P. osiliensis och öfriga arter med undantag af P. problema-
