Sida:Huckleberry Finns äventyr 1913.djvu/107

Den här sidan har korrekturlästs
103
FJORTONDE KAPITLET

barn, osm springer omkring i huset, å de' ä' nå'nting helt annat. Han hugger som ingenting ett barn i två bitar, han har nog många kvar. Ett barn eller två mer eller mindre bryr sig Salliman inte om för två styver — må hin ta honom!»

Jag har aldrig hört en så'n nigger. Om han en gång hade fått in en föreställning i huvudet på sig, var det ingen möjlighet att få den ut därifrån igen. Ingen enda nigger, som jag känner, är så svår mot Salomon som han. Jag började därför tala om andra kungar och lät Salomon vara. Jag talade om för honom om Ludvig den Sextonde, som för länge sedan fick huvudet avhugget i Frankrike; och om hans lille son, dauphin, som skulle ha blivit kung, men de togo och satte honom i fängelse, och somliga säger, att han dog där.

»Stackars lille parvel!»

»Men andra säger, att han kom ut därifrån å for sin väg å kom över till Amerika.»

»De' va' bra! Men nog har han förfärligt långsamt här, för de' finns ju inte några kungar här, eller hur, Huck?»

»Nej, de' finns inga här.»

»Då kan han väl inte få sig någon plats. Vad ska' han då göra?»

»Ja, jag vet inte. Några av dom går in i polisen, å några av dom ger undervisning i att tala franska.»

»Va' för slag? Talar inte fransmännen på samma sätt som vi?»

»Neej då! Du skulle inte kunna förstå ett ord av vad dom säger, inte ett enda ord.»

»De' va' de allra värsta jag nå'nsin hört! Hur kommer de' sig?»

»Inte vet jag, men så å' de'. Jag har fått tag i lite' av deras pladder i en bok. Antag, att någon komme till dig å sade: Polly — voo - franzy — va' skulle du tycka om de'?»