hinna supa dig full på den tiden, så då har du naturigtvis drömt.»
»Må hin ta alltihopa! Huru kan jag drömma alltihopa de' där på tio minuter?»
»Visst för katten har du drömt 'et, då ingenting av allt vad du säger har hänt.»
»Men, Huck, de' står allting så klart för mig, som…»
»De gör ingenting till saken, huru klart du tycker de' ä', då de' inte ä' nå'nting me' de' alls. Jag måtte väl veta de' jag, då jag har varit här hela tiden.»
Jim sade ingenting på ungefär fem minuter, utan satt där och funderade och funderade. Så sade han:
»Nå, så har jag väl drömt de' då, gissar jag, men må jag vara skapt som en padda, om inte de' va' den konstbesynnerligaste dröm jag nå'nsin har hört talas om. Å aldrig har jag då heller haft någon dröm förut i mitt liv, som jag blivit så trött av som av den här.»
»Åh, de' ä' ingenting att bry sig om, för ibland kan man bli lika trött av en dröm som av vad annat som helst. Men de' här va' då en dröm av rätta slaget, minsann. Tala om alltihopa för mig, Jim!»
Jim berättade nu hela paschasan för mig alldeles som allting verkligen hade hänt, bara att han förgyllde opp'et riktigt duktigt. Sedan försökte han att »tyda» drömmen också, emedan den måste vara avsedd till en »varning» åt oss. Han sade, att den första holmen betydde en man, som ville försöka göra oss gott, men strömmen var en annan man, som ville dra oss bort från den förre. Ropen voro varningar, som vi fingo då och då, och om vi inte gjorde vårt bästa för att söka begripa, vad de betydde, skulle de föra oss i olycka i stället för att hjälpa oss därifrån. Alla småholmarna betydde besvärligheter och ledsamheter, som vi skulle få av grälsjuka och dåliga människor, men om vi bara skötte våra egna angelägenheter och inte baktalade dem och förargade dem, skulle vi slå oss igenom och komma ur tjockan ut på
