dörren och sköt för riglarna och lade på en bom, och så tillsade han de unge männen att gå in med sina bössor, och vi begåvo oss alla in i ett stort rum, som hade nya trasmattor på golvet, och satte oss tillsammans i ett hörn, som låg utanför skottlinjen, om någon hade skjutit in genom ett av fönstren på framsidan av huset — på gavlarna var det inga fönster. De höllo upp ljuset och synade mig från topp till tå, och alla sade: »Inte är de' där någon Shepherdson — nej då, det är inte ett enda drag hos honom, som är likt Shepherdsons.» Sedan sade den gamle mannen, att han hoppades, att jag inte skulle ta illa opp att de undersökte, om jag hade några vapen på mig, för det vore inte någon ond mening med det, utan de ville bara göra sig säkra. Och han stack också inte ner handen i fickorna på mig, utan kände bara utanpå dem, och så sade han, att allt var i sin ordning. Han sade mig sedan, att jag skulle göra mig hemmastadd, och uppmanade mig att tala om ett och annat om mig själv, men då sade den gamla frun:
»Nej, men kära Saul, den stackars gossen är ju alldeles genomvåt, och tror du inte, att han kan vara hungrig också, kanske?»
»Det har du rätt i, Rachel — det kom jag inte att tänka på.»
Så sade den gamla frun:
»Betsy» — det var en negerkvinna —, »skynda dig av alla krafter och sätt fram nå'nting åt honom, stackars gosse, och en av er flickor ska' gå och väcka Buck och säga honom — åh, där kommer han ju själv. Buck, tag med dig den här lille främlingen och laga att han får av sig sina våta kläder och låt honom få låna några torra kläder av dig.»
Buck såg ut att vara ungefär lika gammal som jag — tretton eller fjorton är eller så omkring, men han var en liten smula längre än jag. Han hade på sig bara en skjorta, och hans hår var mycket ruvsigt. Han kom
