mässingsknapp, som man skulle vrida på, alldeles precis som i husena i sta'n. Inte fanns det någon säng heller i förmaket, inte ett tecken till säng en gång, men i sta'n är det en hel hop med förmak, som det är sängar i. Där fanns en väldig spis, murad nere i botten med röda tegelstenar, och tegelstenarna höllos rena och röda genom att man hällde vatten på dem och skurade dem med en annan tegelsten, och ibland tvättade de dem också med röd limfärg, som man kallar för gulockra, alldeles som man gör i städerna. De hade väldiga spisrost av mässing, som man kunde lägga en hel sågstock på. Mitt på kaminfrisen stod en klocka med en stad målad på nedre hälften av urtavlan, och mitt på tavlan såg man solen, och man kunde se, huru pendeln svängde bakom urtavlan. Det var riktigt vackert att höra den där klockan picka, och ibland när någon kringvandrande urmakare hade varit där och smort henne och ställt henne i ordning, kunde hon ge sig till att slå ända till sina hundrafemtio slag, innan hon tröttnade. De skulle inte ha velat sälja den' där klockan för vad pris som helst.
Och så stod det en stor utländsk papegoja på var sida om klockan, gjord av någonting som var likt krita, och de voro målade i de allra grannaste färger. Bredvid den ena papegojan satt en katt, gjord av porslin, och bredvid den andra var det en porslinshund; och när man tryckte på dem, skreko de utan att alls öppna munnen, och inte kunde man si på dem heller, om de tyckte, att det var roligt eller om de inte alls brydde sig om det. Ljudet kom underifrån. Bakom allt det där stodo ett par väldiga vingar av en vildkalkon utspända. På bordet mitt i rummet stod det en den allra vackraste korg av porslin, om jag så får kalla den, och den var full av äpplen och apelsiner och persikor och druvor, som voro mycket rödare och gulare och stiligare än riktiga ena, men de här voro inte riktiga, för här och var,