en halv mil utför floden till den stora dalkjusan och gingo i land.
Vi gingo till ett busksnår, och Tom lät var och en av oss svära att icke förråda hemligheten, och så visade han dem hålet på kullen mitt inne i tätaste delen av busksnåret. Så tände vi ljusena och kröpo in på händer och fötter. Vi tillryggalade på detta sätt omkring två hundra famnar, och så voro vi inne i grottan. Tom trevade sig fram genom gångarna och dök snart ner under en vägg, varest ingen skulle ha kunnat märka, att det fanns något hål. Vi gingo genom en smal gång och kommo in i ett slags rum, som var alldeles fuktigt och kallt, och där stannade vi. Tom sade:
»Nu ska vi bilda detta rövarband och kalla det för Tom Sawyers band; var och en, som går in i bandet, måste svära en ed och skriva sitt namn med blod.»
Det ville alla. Tom tog då fram ett pappersark, som han hade skrivit eden på, och läste upp den. I eden hette det, att varje gosse skulle vara trogen mot bandet och aldrig tala om någon av dess hemligheter; och om någon gjorde något ont mot någon gosse tillhörande bandet, måste vilken gosse som helst, som fick befallning att döda den personen och hans familj göra det, och han finge inte äta och han finge inte sova, för än han hade dödat dem och på deras bröst skurit ett kors, vilket var bandets märke. Och ingen, som inte hörde till bandet, finge begagna det märket, och om han gjorde det ändå, skulle han ställas till ansvar, och om han gjorde det en gång till, skulle han dödas. Och om någon, som hörde till bandet, förrådde dess hemligheter, skulle hans hals avskäras och sedan skulle hans lik brännas upp, och askan skulle strös omkring, och hans namn skulle utplånas från listan med blod och aldrig mer nämnas av bandet, utan vara förbannat och glömt för alltid.
