Ju närmare det led till middagen, desto fullare blevo gatorna av hästar och vagnar, och flera anlände oupphörligt. Landsborna hade mat med sig och sutto ute i vagnarna och åto sin middag. Det dracks betydligt mycket whisky också, och jag såg tre slagsmål. Om en stund är det någon som ropar:
»Här kommer gubben Boggs! Ska' in till sta'n för att få sig sin vanliga månadsfylla, förstås. — Si där kommer han, pojkar!»
Alla dagdrivarna skeno opp — jag kunde förstå, att de brukade driva spektakel med Boggs. En av dem sade:
»Tro vem han kommer att göra kol på den här gången. Om han hade gjort av me' alla, som han har sagt att han skulle göra av me' under de här sista tjugu åren, skulle han vara en förskräcklig kaxe nu.»
En annan säger:
»Jag skulle önska, att gubben Boggs ville hota mig, för då kunde jag vara säker på, att jag inte komme att dö på tusen år.»
Nu kom Boggs ridande med ursinnig fart, skrikande och hojtande som en indian och ropande:
»Ur vägen me' er! Jag ä' på krigsstråten, å priset på likkistor kommer att stiga.»
Han var drucken och satt och raglade i sadeln. Han var över femtio år gammal och var mycket rödbrusig i ansiktet. Alla människor skreko och skrattade åt honom och ropade ett eller annat glåpord till honom, och han betalade med samma mynt och sade, att om de bara ville vänta litet, skulle han ge dem i tur och ordning för gammal ost, men nu hade han inte tid, för han hade kommit till staden för att ta livet av gamle överste Sherburn, och hans valspräk var: »Kötträtten först å skedmaten se'n.»
Han fick se mig och kom ridande fram till mig och sade:
