åtföljd av två karlar. Boggs och de där karlarna vände sig om för att se, vem det var, som hade ropat hans namn, och när de fingo se pistolen, sprungo de två karlarna åt sidan, och pistolen sänktes sakta och stadigt, tills pipan var vågrät, och båda hanarna voro spända. Boggs räcker opp händerna och säger: »Herre Gud! Låt bli å skjut!» — Pang! går första skottet, och han raglade baklänges, famlande med händerna i luften; — pang! går det andra, och han föll tungt till marken med utsträckta armar. Den unga flickan gav till ett skri och kom störtande fram och kastade sig ner över sin fader gråtande och sade: »O, han har dödat honom! Han har dödat honom!» Folkhopen trängdes omkring dem, och de klämde och knuffade varandra och sträckte på halsen för att kunna se bättre, och de som voro innerst i hopen försökte att hålla mot de andra och skjuta dem tillbaka, och man ropade: »Tillbaka! Tillbaka! Låt honom få luft!»
Överste Sherburn kastade ifrån sig sin pistol, vände sig om och gick sin väg.
De buro in Boggs i en liten droghandelsbutik, och folket skockade sig omkring honom mest på samma sätt som förut, och hela staden var på fötterna, och jag rusade i väg och fick mig en bra plats vid ett fönster, där jag var alldeles nära intill honom och mycket bra kunde se honom. De lade honom på golvet och stucko en bibel under hans huvud och lade en annan bibel uppslagen på hans bröst — men först hade de slitit upp hans skjorta, och jag såg hålet efter den ena kulan. Han drog ungefär ett dussin djupa andetag, och bibeln, som låg på bröstet, höjde sig, när han drog in andan, och sänkte sig, när han andades ut — och så blev han med ens alldeles stilla, han var död. De lyfte upp hans dotter, som grät och jämrade sig, och ledde henne därifrån. Hon var omkring sexton år och såg rysligt mild och rar ut men också rysligt blek och rädd ut.
