uppe hela natten å aldrig få en blund i ögonen bara för att vakta på dom. De' tycker jag å' dumt. Varför kan vi inte ta en påk å utlösa dom genast dom kommer hit?»
»Därför att de' inte står så i böckerna — å hör se'n! Hör du, Ben, vill du göra som de' ska' vara, eller vill du inte — de' vill jag fråga dig om? Tror du inte att dom, som ha skrivit böckerna, vet va' som ä' riktigt? Tror du, att du kan de' bättre än dom? Jo, vackert å! Nej du, vi ska' allt gå nu å utlösa dom som de' ska' vara.»
»Gärna för mej — jag bryr mig inte om de' — men jag säger ändå, att de' ä' bara dumheter alltihopa. Nää, ska' vi döda kvinnorna också?»
»Nej, vet du Ben, om jag vore ett så'nt får som du, skulle jag inte låta nå'n höra de'. Döda kvinnorna! Aldrig nå'nsin har jag sitt nå' så'nt i böckerna. Vi tar dom med oss till grottan, och vi ska' alltid vara så artiga mot dom så, å efter nå'n tid blir dom kära i oss och vill aldrig mer fara hem.»
»Nåja, om de' ä' på de' viset, å' jag nöjd, men inte för att jag tycker de' ä' just nå'nting med de'. Snart kommer vi att ha grottan så fullproppad med kvinnfolk å karlar, som vänta på att bli utlösta, att de' inte blir nå'n plats övrig för banditerna själva. Men gå på, ni — jag säger ingenting»
Lilla Tommy Barnes hade somnat, och när de nu väckte honom, blev han rädd och började gråta och sade, att han ville gå hem till sin mamma och ville inte alls vara rövare mer.
De gjorde nu alla spe av honom och kallade honom morsgris, och det förargade honom så, att han sade, att han skulle genast gå hem och tala om alla deras hemligheter. Men Tom gav honom fem cents för att han skulle tiga och sade att vi skulle ge oss av hem
