av'et. 'Ring på vackra Rosamunda!' Nå, vackra Rosamunda kommer, hon, då det ringer. Å da'n därpå: 'Av me' huve på'na!' Å han lät var enda en av dem tala om en historia för honom var enda natt, å så höll han på, tills han på de' viset hade fått ihop ett tusen och en historier, och då skrev han opp dem allihopa i en bok, som han kallade för Domedagsboken[1] — vilket var ett bra namn och bekräftar saken.
Du känner inte kungarna, du, Jim, men jag känner dom, jag; å den här gamla syndarn, som vi ha fått på oss, ä' en av de bästa, som jag har råkat på i historien. Den där Henrik till exempel! Han fick i huvet på sig, att han skulle ställa till gurgel me' oss. Nå, huru gjorde han då, tror du? Sa' han kanske till på förhand å lät oss få tid att bereda oss? Jo, pyttsan! Utan att vi visste av det ringaste tar han och hyvar allt te i Bostons hamn över bord å kucklar ihop en oavhängighetsförklaring och säger åt oss: "Kom, om ni törs!' Så bar han sig åt — gav aldrig någon tillfälle att förbereda sig, utan kom över en alldeles oförhappandes. Han hyste misstankar mot sin fader, hertigen av Wellington, också. Nå, vad gjorde han då, tror du? — Bad honom försvara sig? Nää, minsann, han dränkte honom som en katt i ett mjödkar. Å om nå'n till ett par exempel lade ifrån sig sina pengar där han var — va' gjorde han, tror du? Jo, han snöt dem helt simpelt. Å om han utfäste sig att göra nå'nting å man betalte honom för'et å inte satte sig å såg på, att han gjorde de' — va' gjorde han, tror du? Jo, han gjorde alltid raka motsatsen. Å om han öppnade munnen — va' hände då? Ja, om han inte skyndade sig och knep ihop'en igen, så ramlade de' genast en lögn ur den var enda gång. Just en så'n
- ↑ Huck är, som man ser, icke så noga med sina historiska
uppgifter. Hans »Domesday Book» är en jordebok över
England, som skall hava upprättats år 1086 av Vilhelm Erövraren.
Övers. anm.
