ändå kan jag mycket väl tycka att det år synd om herr Wilks, för att han icke kommit i rätt tid, om han därigenom har gått förlustig någonting — hvilket jag dock hoppas icke är fallet.»
»Nej, inte gör han någon penningeförlust för att han inte har kommit, för nog kommer han att få allt vad han ska' ha, men han fick inte si sin broder Peter dö — å kanske han inte hade velat heller, de' är' ingen, som så noga kan veta de' — men bror hans han skulle då ha velat ge va' som helst, om han hade fått si honom, innan han dog; han talte aldrig om nå'nting annat de tre sista veckorna; dom hade inte råkats, sedan dom va' små — å sin bror William hade han inte sitt alls — de' ä' han, som är' dövstum —, han ä' inte mer än tretti eller trettifem år, han. Peter å Georg va' de enda, som for ut hit, å Georg han gifte sig, men både han å hans hustru dog i fjol. Harvey å William ä' dom enda, som lever nu, å som jag sa', så hann dom inte fram i tid.'
»Hade någon skrivit till dem och underrättat dem?»
»Jaa då! Redan för ett par måna'r se'n, då Peter sjuknade, för Peter sa' då, att han liksom kände på sig, att han aldrig mer skulle bli bra igen. Han va' bra gammal, ska' herrn veta, å Georgs flickor va' för unga för att just vara nå' sällskap åt'n, utom Mary Jane, hon som ä' rödhårig; å då kande han sig liksom så där ensam, sedan Georg å hans hustru hade dött, å tycktes inte sätta nå' värde på livet. Han längta' alldeles förskräckligt att få si Harvey — ja, William också för den sakens skull —, därför att han va' en så'n där en, som inte kan förmå sig att sätta opp nå' testamente. Han har skrivit ett brev till Harvey, å han sa', att han har talt om för honom i de' brevet var hans pengar ä' gömda, å att han ville, att resten av hans förmögenhet skulle delas så, att Georgs flickor inte skulle behöva lida nå'n nöd — för si Georg lämna' ingenting efter sig, han. Å de' brevet va' allt, som dom kunde förmå honom att skriva.»
