»Varför, tror ni, har inte Harvey kommit? Varest bor han?»
»O, han bor i England — Sheffield — ä' präst där — å har aldrig varit här i landet. Han har aldrig haft tid att fara hit — å dessutom kan det nog hända, sir herrn, att han aldrig har fått de' där brevet heller.'
»Så illa, så illa, att han inte fick leva, tills hans broder kom. Och ni ska' fara till Orleans, sa' ni?»
»Ja, men jag ska' inte stanna där, för åt onsda'n ska' jag segla me' ett skepp till Ryo Janeero, där jag har en farbror.»
»Det var en lång resa det, men den kommer nog att bli angenäm för er. Jag skulle önska att det vore jag, som finge göra den. Är Mary Jane äldst? Huru gamla ä' de andra?»
»Mary Jane ä' nitton år, å Susanna ä' femton, å Johanna ä' omkring fjorton — de ä' hon, som ä' så god mot de fattiga å ä' harmynt.»
»Stackars flickor! Att bli så där lämnade ensamma i den kalla världen!»
»Åh, de' kunde nog vara värre för dem. Gubben Peter hade många vänner, å dom lagar nog så, att dom inte kommer å lida någon nöd. Dom har Hobson, patistprästen, å diakonen Lot Howey å Ben Rucker å Abner Shackleford å Levi Bell, advokaten, å doktor Robinson å deras hustrur å änkefru Bartley å — ja, de' ä' en hel mängd, men de' där å' dom, som Peter mest umgicks me', å han bruka' skriva om dom ibland, när han skrev hem, så att Harvey nog vet, vart han ska' gå för att finna vänner, när han kommer hit.'
Så där gick den gamla filuren på och frågade om det ena före och det andra efter, tills han riktigt ordentligt hade länspumpat den unge mannen. Ja, sannerligen frågade han inte om var enda människa och var enda sak i den där stadshålan och om allt möjligt som rörde Wilks'es och om vad yrke Peter hade haft — och han
