han i glad och ivrig ton: »Varest ä' flotten? Har du honom på ett bra och säkert ställe?»
Jag svarade:
»De' tänkte jag just fråga ers nåd om.»
»Varför tänkte du fråga mig om de'?» frågade han.
»Jo, si», svarade jag, »då jag fick se kungen på den där krogen i går, så sa' jag till mig själv, att nu kan vi inte få hem honom förr än om flera timmar, då han blivit nyktrare, å då började jag ströva omkring i staden för att döda tiden. Då kom en karl å lovade mig tio cents, om jag hjälpte honom att ro en båt över floden för att hämta ett får å ro tillbaka igen, å då gick jag med honom. Men då vi höll på å dra fåret ner till båten å karln släppte repet för att gå bakom och skjuta på, var det för starkt för mig och slet sig löst å sprang sin väg, å vi efter det. Vi hade inte nå'n hund med oss, å därför måste vi jaga fåret fram och tillbaka ända tills vi tröttade ut det. De' va, alldeles mörkt, innan vi fick fatt i de', å då rodde vi över me' de', å jag gav mig i väg till flotten. Då jag kom dit å såg den va' borta, sa' jag för mig själv: 'Nu har dom råkat ut för någe obehag och ha måst ge sig av härifrån, å dom ha tagit me' sig min nigger, som ä' den enda nigger jag äger i hela världen, å nu ä' jag i ett främmande land, å ä' alldeles utblottad på allting å vet inte hur jag ska' kunna reda mig', å så satte jag mig ner å grät. Jag har legat å sovit i skogen hela natten. Men va' har de' blivit av flotten? — å av Jim, den stackarn?»
»Må den snåle ta mig, om jag de' vet — de' vill säga, va' de' har blivit av flotten. De' gamla nötet hade gjort en affär å fått fyrtio dollars, å när vi fann honom på krogen, hade landstrykarna spelat med honom, en halv dollar beten, å spelat av honom var enda cent utom va' han hade givit ut för whisky; å när jag sent på kvällen fick honom med mig hem å fann. att flotten va'