»Men jag begriper alls inte — är det någonting, som är på tok?»
»Var snäll och tag de', å fråga mig inte om nå'nting, för då måste jag tala osanning»
Han funderade en stund, och så sade han:
»Åhå! Jag tror jag förstår nu. Du vill sälja vad du har åt mig — inte giva mig det. Det är nog det du menar»
Därpå skrev han någonting på ett papper och läste igenom det, och så sade han:
»Si där — du ser att det står: 'valutan bekommen'. Det betyder, att jag har köpt det av dig och betalt dig det. Här har du en dollar. Skriv under nu.»
Jag skrev under och lämnade honom.
Fröken Watsons nigger Jim hade en hårboll så stor som en knytnäve, som hade tagits ur löpmagen på en oxe, och han brukade trolla med den. Han sade, att det var en ande inne i den och att den visste allting. Därför gick jag till honom på kvällen och talade om för honomt, att farsgubben var här igen, för jag hade sett hans spår i snön. Vad jag ville veta var, vad han tänkte göra, och om han tänkte stanna kvar. Jim tog fram sin hårboll och läste någonting över den och sedan höll han upp den och lät den falla till golvet. Den föll mycket tungt och rullade bara en tum ungefär. Jim försökte igen och så en gång till, och den gjorde precis på samma sätt. Jim lade sig ned på knäna och lade sitt öra intill honom och lyssnade. Men det tjänade ingenting till; han sade, att den inte ville säga någonting. Han sade, att ibland ville den inte tala, om den inte fick penningar. Jag sade honom, att jag hade en gammal blanknött falsk kvartsdollarsslant, som inte dugde någonting till, då mässingen lyste fram litet genom silvret, och den skulle inte duga annars heller, även om inte mässingen skene igenom, för han var så blanknött, att han kändes fet, och det skulle alltid förråda honom (jag
