jag hade kommit ett litet stycke, hörde jag det otydliga surret av ett spinnrockshjul, som liksom jämrade sig än starkare och än svagare, och då fick jag alldeles klart för mig, att jag önskade att jag vore död — för det är då det tråkigaste och sorgligaste ljud, som finns i hela världen.
Jag gick på, utan att just ha uppgjort någon bestämd plan, utan bara litande på, att försynen skulle lägga de rätta orden i min mun, då tiden komme, för jag hade lagt märke till, att försynen alltid lade de rätta orden i min mun, när jag lät honom få tillfälle till det.
Då jag hade kommit halva vägen, reste sig först en hund och så en annan och kom emot mig, och jag stannade naturligtvis och stod stilla och såg på dem. O, vilket förfärligt väsen de höllo! Inom en kvarts minut hade jag blivit liksom navet i ett hjul, om jag så får säga, och ekrarna bestodo av hundar, som till ett antal av femton skockade sig omkring mig med nosar och halsar sträckta opp mot mig och skällande och tjutande; och ännu flera kommo; jag såg huru de kommo skuttande över staketet och runt omkring hörnen på byggningarna överallt.
En negerkvinna kom rusande ut ur köket med en brödkavle i handen och skrikande: 'Tyst, Tiger! Vill du tiga, Ladda! Hut på er!» och hon gav den ena efter den andra av dem en smäll, så att de sprungo sin väg och tjöto, och snart följde alla de andra efter dem; och i nästa ögonblick kommer hälften av dem tillbaka och viftade på svansen runt omkring mig och ville bli goda vänner med mig. Det finns inte alls något ont i en hund.
Och bakom kvinnan kommer en liten negerflicka och två små negerpojkar, som alla tre inte hade någonting annat på sig än en blaggarnsskjorta, och de hängde modern i kjolen och stodo och kikade fram bakom henne på mig, som de alltid göra. Och i detsamma
