har nå'nsin hört, att en statsfånge har flytt på en repstege av hickory-bark? De' ä' ju rent av löjligt, vet jag!»
»Nå, så gör som du vill då, Tom. Men om du vill lyda mitt råd, så låter du mig låna ett av lakana, som hänger på klädstrecket.»
Jo, det dugde, tyckte han. Och det gav honom en annan idé, och han säger:
»Låna en skjorta också.»
»Va' ska' vi ha skjortan till?»
»Ska' ha den åt Jim att skriva en dagbok på.»
»Mormor din skriver dagböcker, hon… Jim kan ju inte skriva.»
»Nå, va' gör de'? Han kan väl göra tecken å märken på skjortan eller hur? — om vi gör en penna åt honom av en gammal tennsked eller av ett gammal järntunnband.»
»Äh, vi kan ju rycka en fjäder ur en gås, vet jag, och göra honom en bättre penna, å de' går fortare också.»
»Tror du, din dumskalle, att en fånge har nå' gäss inne i fångelsehålan, som han kan rycka fjädrarna ur? Nej, dom gör alltid sina pennor av de' hårdaste, segaste, besvärligaste dom kan få tag i… en gammal mässingljusstake eller nå'nting så'nt, å de' tar vecka efter vecka å månad efter månad för dom att fila till pennan, för dom måste göra de' genom att gnida mot väggen. Dom skulle inte begagna en gåspenna, om dom hade någon, för de' ä' inte efter reglerna.»
»Nå, va' ska' vi göra bläcket av då?»
»De' ä' många som gör de' av järnrost å tårar, men de' ä' bara simplare fångar, de', å kvinnor; dom bästa begagnat sitt eget blod. De' kan Jim göra också, å om han vill skicka en hemlighetsfull underrättelse för att låta världen veta, var han sitter fången, som dom ofta brukar, kan han skriva de' på botten av en tenntallrik me' en gaffel å kasta den ut genom fönstret. Så gjorde
