»Att gräva med, naturligtvis.» Vi ska' väl inte gnaga ut honom heller… eller hur?»
»Ä' inte de där gamla skyfflarna å hackorna nog bra att gräva ut en nigger me'?» säger jag.
Han vände sig om mot mig och såg så medlidsamt på mig, att jag hade kunnat få tårar i ögonen, och säger:
»Nej, men Huck, ä' du alldeles från vettet? Har du nå'nsin hört, att en fånge har haft hackor och skyfflar å alla så'na där moderna påhitt i sin garderob för att gräva ut sig me'? Jag vill bara fråga dig — om du har något slags rimlighet alls i dig — va' slags rätt skulle de' ge honom till att anses som en hjälte? Lika gärna kunde dom ju då låna honom nyckeln och bli fri från alltihopa. Hackor å skyfflar! Jo, jag tackar jag… så'na skulle dom inte ge åt en kung en gång.»
»Nå, om vi inte ska' ha hackor å skyfflar', säger jag, »va' ska' vi ha då?»
»Ett par bordsknivar.»
»Att gräva genom grunden till de' där huset me'?»
»Ja.»
»Ja, men de' ä' ju fånigt, Tom.»
»De' angår dig inte alls, hur fånigt, de' ä', då de' ä' de' som ä' rätt, å som de' brukar vara. Å de finns inte nå annat sätt, åtminstone va' jag vet, å jag har ändå läst alla böcker, som de' står någe i om så'na här saker. Dom gräver alltid ut sig me' en bordskniv… å de' inte genom mull, må du tro, utan mest ä' de' genom hårda berget. Å dom får hålla på vecka efter vecka å månad efter månad, me' ett, me' ett. Tänk bara på en av dom där fångarna i den underjordiska fängelsehålan i Castle Deef vid hamnen i Marseilles, som grävde sig ut på de' sättet… huru länge tror du han höll på på?»
»Jag vet inte.»
»Du kan väl gissa.»
»En och en halv månad.»
»Trettisju år, du… å han kom ut i Kina. Så ska' de'
