de andra sakerna där också. Huru har den kommit dit?»
»Det vet jag verkligen inte, kära Sally», säger han i en liksom ursäktande ton, »annars vet du nog, att jag skulle tala om det. Jag höll på och förbereda mig på min text i Apostlagärningarnas sjuttonde kapitel före frukosten, och jag gissar, att jag stoppade dit den då i tankarna i stället för Nya Testamentet. Ja, så måtte det ha gått till, för jag har inte Nya Testamentet där. Men jag skall gå och se efter, och om Nya Testamentet ligger kvar, där jag satt och läste i det, kan jag förstå, att jag inte stoppade det i fickan, och då visar det, att jag lade ifrån mig Nya Testamentet och tog opp skeden och…»
»Kära Silas, bevara oss väl, vad du bråkar! I väg härifrån med er nu, hela konkarongen, och kom inte i min närhet igen, förrän jag har fått lugna mig.»
Jag skulle ha hört henne, om hon hade sagt det tyst inom sig själv, och mycket mer nu då, då hon sade det högt, och jag skulle ha stigit opp och lytt henne, om jag hade varit död. Som vi gick genom det yttre rummet, tog den gamle herrn sin hatt, och då föll takspånsspiken till golvet, men han bara tog opp den, utan att säga ett ord, och lade den på kaminfrisen och gick ut. Tom såg, att han gjorde det, och så kom han ihåg, huru det hade gått med skeden, och så sade han:
»Det tjänar inte nå' till att skicka nå' saker med honom, för han ä' inte pålitlig. Men han gjorde oss en god tjänst me' skeden i alla fall, utan att han visste av de', å därför ska' vi gå å göra honom en tjänst, utan att han vet'et… stoppa igen råtthålena åt honom.»
Det var en hel mängd med råtthål nere i källaren, så det tog en hel timme för oss. men vi stoppa' igen allesammans riktigt och gjorde allting i ordning efter oss igen. Vi hade just slutat, då vi hörde steg i trappan, och genast blåste vi ut ljuset och gömde oss; det var gamle herrn, som kom med ett ljus i den ena handen
