fram för att se efter, huru de' står till me' dig. Jo, du mår ju bra, de' ä' ingen fara me' dig. Å så ska' du sitta på sängen om kvällarna, innan du går å lägger dig, å tidigt om mårnarna å spela på din mungiga — spela 'Sommarens sista ros' — de' finns ingenting, som kniper dom fortare än den — å när du har spelat omkring två minuter, ska' du få si, att alla råttor å ormar å spindlar börjar att känna sig oroliga för dig å kommer fram. Å dom kommer att springa å kräla omkring på dig överallt, så du kommer att få riktigt roligt.»
»Ja, de' får dom nog, gissar jag, men huru kommer Jim att få de'? Sannerligen jag kan begripa, va' de' ska' tjäna till. Men jag ska' väl göra de' ändå, om de' ä' nödvändigt. De' ä' väl bäst, tänker jag, att jag håller djurena vid gott humör, så jag inte har ofrid i huset.»
Tom stod och tänkte efter, om det inte kunde vara någonting annat, som också borde göras, och om en stund säger han:
»O, jag hade så när glömt en sak. Tror du, att du skulle kunna sköta en blomma här?»
»Jag vet inte, men kanske jag skulle kunna de', massa Tom. Men de' ä' bra mörkt här inne, å jag behöver inte nå'n blomma heller, å jag skulle få förfärligt mycke' besvär me' henne.
»Ja, men försök ändå. Några andra fångar ha gjort de' också.»
»Ett så'nt där stort kungsljus, som sir ut som en kattsvans, kunde växa här, tror jag, men de' skulle inte vara värt hälften av de' besvär, som de' skulle kosta.»
»Tro inte de du. Vi ska' skaffa dig en liten planta, å du ska' plantera henne i hörnet där borta å sköta henne. Å du ska' inte kalla henne för ett kungsljus, utan du ska' kalla henne för Pitchiola… de' ä' hennes rätta namn, när hon ä' i ett fängelse. Å du ska' vattna henne me' dina tårar.»
