blanda sig in och skingra en familj, om den kunde undvika det; han ville inte taga ett barn från dess fader, sade han. Och så måste domaren Thatcher och frun avstå från det försöket.
Det gjorde gubben så belåten, att han inte hade någon ro i sig. Han sade, att han skulle mörbulta mig, tills jag bleve både gul och blå, om jag inte toge ut några pengar åt honom. Jag lånade tre dollars av domaren Thatcher, och gubben tog dem och söp sig full och gick omkring och skränade och svor och skrek och väsnades. Och han gick och skramlade med en bleckpanna nästan ända till midnatt, så han höll hela staden vaken; och då togo de och satte honom i kurran, och dagen därpå ställde de honom inför rätta och satte in honom igen på en vecka. Men han var lika glad för det, han, och han sade, att han var sin sons far, och honom skulle han nog ge hans fiskar varma.
Då han kom ut, sade den nye domaren, att han skulle göra en man av honom. Därför tog han honom med sig hem till sig och klädde upp honom i rena och snygga kläder och lät honom åta både frukost och middag och kväll tillsammans med familjen, och han var så god som smör mot honom, så att säga. Och efter kvällen talade han med honom om måttlighet och sådant där, tills gubben började gråta och sade, att han hade varit ett sådant svin och slösat bort sitt liv, men nu skulle han vända om ett nytt blad och bli en man, som ingen behövde skämmas för, och han hoppades, att domaren ville hjälpa honom och inte se ned på honom. Domaren sade, att han hade lust att omfamna honom för de orden, och så började han på att gråta, och hans hustru grät, hon också. Gubben sade, att han hade varit en man, som alltid hade blivit missförstådd förut, och domaren sade, att han trodde det. Gubben sade, att vad en man behövde, som kommit på fallrepet, det var sympati och domaren sade, att det var sant, och så gräto
