»De' måtte sannerligen ha varit en hel smala me' niggrer inne där varenda natt i fyra veckors tid för att dom ska' ha hunnit me' att göra allt de' där, syster Phelps. Titta på skjortan! Varenda fläck av den ä' betåckt med hemliga afrikanska tecken, gjorda med blod! De' måtte ha varit en hel hop av dom, som ha hållit på ensamt me' de' hela tiden nästan. Jag skulle vilja ge två dollars, om någon kunde läsa opp'et för mig, å va' beträffar niggrerna, som ha skrivit de', skulle jag minsann låta dom få smaka piskan, tills…»
»Folk som ha hjälpt honom, broder Marples! Jojo men skulle du också ha tänkt de', om du hade varit i de' här huset på den sista tiden. De ha stulit varenda smula, som de ha kunnat komma över — och ändå, må ni tro, ha vi varit på vår vakt hela tiden. Den där skjortan stulo de rakt från klädstrecket, och vad lakanet angår, som de ha gjort repstegen av, är det omöjligt att säga, huru många gånger de stulo det; och mjöl och ljus och ljusstakar och skedar och den gamla sängvärmaren och nästan tusen andra saker, som jag inte kan erinra mig, och min nya kalikåklänning, och jag och Silas och Sid och Tom ha hållit vakt beständigt både dag och natt, som jag nyss sade, och ändå har ingen enda av oss sett ens det allra ringaste tecken eller hört något till av någon enda av dem. Och ni kan tänka er, att i allra sista minuten smyga de sig in här alldeles under näsan på oss och narrar oss och inte bara oss, utan de där banditerna från Indianterritoriet också, och ger sig verkligen i väg med den där niggern, och det fastän de ha sexton karlar och tjugutvå hundar i hälarna på sig alldeles med detsamma! Ja, jag säger er, att det går över allting, som jag någonsin hört talas om. Spöken och andar skulle sannerligen inte ha kunnat göra det bättre eller gått listigare till väga. Och jag tror, att det måtte ha varit andar — för ni känner ju till våra hundar — bättre hundar finns det inte — och ändå
