edra små odygdspåsar, som ha åstadkommit allt det här bråket och vänt opp och ner på oss och alltihopa och nästan skrämt livet ut oss. Jag har riktigt god lust att låta er få för det nu genast på fläcken. Att tänka sig, att jag natt på natt — åh, vänta du, tills du blir frisk en gång, din pojkbyting, så kan du lita på, att jag skall piska gammel Adam ur ex båda, jag!»
Men Tom var så glad och så stolt, att han kunde inte tiga och hans tunga gick på som kläppen i en klocka — och hon avbröt honom gång på gång och riktigt sprutade eld hela tiden, och båda talade på samma gång, så att det lät som en kattkonsert. Och så säger hon:
»Ja, laga så, att du har allt nöje du kan få av det nu, för det säger jag dig, att om jag kommer över dig med nu ha någonting mer att göra med honom—»
»Med vilken?» säger Tom, och leendet försvann genast ur hans ansikte, och han såg mycket överraskad ut.
»Med vilken? Med den förrymda niggern, naturligtvis. Vem trodde du annars jag menade?»
Tom ser på mig mycket allvarsamt och säger:
»Sa' du mig inte, Tom, att de' va' bra' me' honom. Har han inte kommit undan?»
»Han?» säger tant Sally, »den förrymda niggern? Nej det har jag inte, det kan du vara lugn för. De ha honom, tillbaka här igen, och han är insatt i den där stugan igen på vatten och bröd och han är bunden med tunga kedjor och får sitta där, tills rätta ägaren anmäler sig eller han blir såld.»
Tom reste sig genast opp i sängen med blixtrande ögon och vitt utspärrade näsborrar, som öppnade och slöto sig som gälarna på en fisk, och ropade till mig:
»Dom har inte nå'n rättighet att stänga in honom! Spring! å förlora inte en minut. Släpp lös honom! Han ä inte nå'n slav — han ä' så fri som någon människa på jorden!»
»Vad i friden menar du, gosse?»
