varit död i två eller tre dagar. Kom in, Huck, men si inte på hans ansikte — de' ä' så hemskt.»
Jag såg inte alls på honom. Jim kastade några gamla trasor över honom, men hade inte alls behövt göra det — jag hade ingen lust att se honom. Där fanns en mängd gamla flottiga kort kringströdda på golvet, och gamla whiskybuteljer och ett par masker gjorda av svart kläde, och överallt på väggarna syntes en hel mängd de allra dummaste ord och bilder ritade med kol. Två gamla smutsiga klänningar av kalikå och en bahytt och några fruntimmerskläder hängde på väggen och några manskläder också. Vi buro ned alltihopa i kanoten — det kunde komma till pass. På golvet låg också en spräcklig gosshatt av halm — jag tog den också. Och där fanns en butelj med mjölk i, och den var igensatt med en propp av trasor, så att ett litet barn skulle kunna dia ur den. Vi tänkte taga buteljen också, men den var trasig. Där fanns en gammal, illa medfaren kista och en gammal skinnkoffert med sönderbrutna gångjärn. Båda voro öppna, men det var ingenting kvarlämnat i dem, som förtjänar att nämnas. Av det sätt, varpå sakerna lågo kringströdda huller om buller, kunde vi se, att invånarna hade lämnat huset i största hast och icke givit sig tid att se efter så noga vad de togo med sig.
Vi togo en gammal blecklykta och en slaktarkniv utan skaft och en splitterny Barlow-kniv, värd två pence i vad bod som helst, och en mängd talgljus och en ljusstake av järnbleck och en kalebass och en tennbägare och ett gammalt sticktäcke från sängen och en ridikyl med synålar och knappnålar och vax och knappar och tråd och allt sådant där i den, och en yxa och några spikar och en fiskrev så tjock som mitt lillfinger med några väldiga krokar på, och en rulle bockskinn och ett hundhalsband av läder och en hästsko och några medikamentsflaskor, som icke hade någon etikett; och just som vi skulle ge oss i väg, fann jag en ganska bra strigel,
