skvallra på dig heller. Tala du bara om din hemlighet för mig å lita på mig. Jag ska' inte tala om den, å jag ska' till och med hjälpa dig, å de' ska gubben min också, om du vill å behöver de'. Jag begriper nog — du ä' en förrymd lärpojke, å de' ä' allt. Va' ä' de' att bry sig om? De' ä' inge' ont i de'. Du har blivit illa behandlad å då beslöt du dig för att rymma. Gud välsigne dig, barn, inte vill jag förråda dig. Tala nu bara om allting för mig, så ä' du en snäll gosse.»
Jag sade då, att det inte tjänade något till att förställa mig längre, och jag ville lätta samvetet och tala om allting för henne, men hon finge bara inte glömma sitt löfte. Jag berättade för henne, att min fader och min moder voro döda, och genom myndigheternas försorg hade jag kommit till en gammal elak lantbrukare trettio mil från floden, och han hade behandlat mig så illa, att jag inte kunde stå ut med det längre; så for han bort och skulle bli borta ett par dagar, och då begagnade jag tillfället och tog några av hans dotters gamla kläder och gav mig av därifrån, och jag hade hållit på i tre nätter med de trettio milen; jag hade gått på nätterna och gömt mig och legat och sovit om dagarna, och den påse med bröd och kött jag haft med mig därifrån hade räckt hela vägen och jag hade fullt upp. Jag sade, att jag trodde, att min morbror Abner Moore skulle taga vård om mig, och det var orsaken, varför jag begivit mig hit till Gosen.
»Gosen, kära barn! Inte ä' de' här Gosen. De' här ä' S:t Petersburg. Gosen ligger tio mil längre upp efter floden. Vem har sagt dig, att de' här ä' Gosen?»
»Jo, de' va en karl, som jag mötte i dag på morgonen, just som jag skulle gå in i skogen som vanligt för att lägga mig å sova. Han sa', att jag skulle gå åt höger, där vägen delade sig, å då hade jag fem mil kvar till Gosen.»
