14
hade § 3, som säger: »Den udøvende Magt er hos Kongen», och § 21, som särskildt bestämmer, dels att »Kongen vælger och beskikker alle civile, gejstlige og militaire Embedsmænd», dels att »Disse sværge Constitutionen og Kongen Lydighed og Troskab».
Skola fällande domar i så grundlagsvidriga åtal utföras?
Beträffande åtalet angående anslaget till de af ligan tillämnade venstertrupperna, de så kallade »Folkevæbningssamlagene», så är ej svårt att fatta, huru illa denna folkbeväpning står tillsammans med grundlagens § 25, som förklarar: »Kongen har højeste Befaling over Rigets Land- och Søemagt». Med sådana folkbeväpningar och befälet öfver dem i vensterpartiets händer, en verklig omstörtningsarmé, vore det snart slut med konungamakten. Sunda förnuftet säger, att alla beväpnade föreningar i landet måste stå under Kongens högsta befäl, om Grundlov och fred skola bevaras. Här, om någonstädes, fordras att »stämma i bäcken». Beväpnade norrmän utom Kongens befäl är en olaglighet.
Jag har vid ett annat tillfälle om 1809 års män här i Sverige yttrat: »Om de icke voro några under, så voro de dock
