INLEDNING.
Luften (Atmosferen).
Jorden är omgifven af ett luftlager, hvilket allmänt benämnes atmosfer och anses sträcka sig minst 7 mil utomkring densamma. Atmosferens huvudsakligaste beståndsdelar äro tvenne mekaniskt sammanblandade gaser, kallade syre och qväfve nemligen 21 delar af den förra och 79 delar af den sednare i mått (volum) räknadt. Uti vigt åter utgör qväfvet 31⁄2 del mot en del syre. Dessutom innehåller atmosferen kolsyregas till 1⁄1000 och vattengas eller vattenånga till 10⁄1000 à 15⁄1000 af sin volum, båda dessa gaser varande åter hvar för sig kemiska föreningar den förra af kol och syre och den sednare af väte och syre. Det utmärkande hos såväl atmosferisk luft som andra gaser, i motsats till fasta och flytande ämnen, är deras inneboende sträfvan att intaga allt större och större rum, hvilket man kallar deras utvidgningsförmåga (expansionskraft). De äro äfven i hög grad sammantryckliga (elastiska) och följa i båda fallen den bestämda lagen att deras täthet och spänstighet växa i förhållande som deras volumer minskas och tvärtom.
Om t. ex. en viss volum luft sammantryckes till 1⁄2, 1⁄3, 1⁄4, blifver dess täthet och med detsamma den kraft med hvilken den sträfvar att utvidga sig 2, 3, 4 gånger så stor.
Alla kroppar hafva den egenskapen att draga hvarandra till sig (attraktionskraft). Dock förmärkes
