124
mängd ånga, som ögonblickligen bildas vid vattnets beröring med de glödgade plåtytorna, blifver större än som kan finna utlopp genom säkerhetsventilerna och ovilkorligen åstadkommer explosion. Detta fall, som kallas att "koka torrt", stämplar den lokomotivförare, som dertill gör sig skyldig, rättvisligen såsom okunnig eller försumlig och följaktligen oduglig för sin befattning.
Vid upptäckten af sin förseelse bör han, i dess ställe, genast utrifva elden och hålla eldstadsluckan öppen för att afkyla eldstaden och derigenom möjligast nedsätta ångtrycket, samt icke intappa vatten förr än pannan är tillräckligt afkyld.
Ligger orsaken till vattenbrist uti någon felaktighet hos pumparne eller ventilhusen, hvilket af ett uppmärksamt öga snart upptäckes, har han, ifall vattenståndet som sig bör dittills hållits jemnt, alltid någon tid att förvissa sig hvaruti felet består och deraf sluta om han kan reparera skadan utan att utrifva elden eller möjligen under det den endast täckes med friskt bränsle (cokes, ej kol), sand eller jord. Utom i ofvannämnde fall kunna explosioner härleda sig från skador å pannan genom begagnande af vatten, som antingen fräter och således försvagar plåten eller också afsätter såkallad pannsten, som hindrar vattnet att omedelbarligen beröra ytan af plåten, hvarigenom den på dessa ställen kan till och med rödglödgas, i hvilket fall den olika utvidgningen af plåten och pannstensskorpan förorsakar den sednares bristning, hvarvid vattnet kommer i beröring med den rödglödgade plåtytan, och såsom förr är nämndt, en betydligare mängd ånga ögonblickligen alstras till högre tryck än pannan förmår emotstå.
Till ofta förekommande skador å lokomotivpannor hörer:
Läcka omkring och sprängning af tuber. Då läcka visar sig utomkring tuberna är den af mindre
