Rostjern. I följd af den starka hettan i eldstaden händer stundom att rostjernen kröka sig och nedfalla i askpannan. Om det endast är ett eller annat kan man skilja de återstående något mera ifrån hvarandra och nyttja större cokes- och kolstycken; dock är det i alla händelser rådligt att medföra ett mindre antal i reserv till ersättande af de förbrända.
En svårare händelse är om ramen på hvilka de hvila brister och nerfaller i asklådan, hvilket kan hända, men dock bör kunna undvikas, om noggrann besigtning icke försummas vid den dagliga rensningen af rostytan, som alltid bör föregå lokomotivets påeldning. Vid bristning af ramen är man naturligtvis ur stånd att underhålla den nödvändiga ångbildningen för fortskaffandet af någon större last och derföre nödsakad att söka hjelp.
Hvisselpipan. Om denna på ett eller annat sätt skulle blifva otjenstbar bör man föra tåget med mycken försigtighet, isynnerhet i kurver och tunnelar, och gifva sin närvaro på banan tillkänna med cylinderkranarnes öppnande.
Axlar. De skador dessa äro underkastade, äro böjning eller afbrytning. Detta händer dock mycket sällan vid raka axlar, alldenstund dessa för större säkerhet skull vanligen äro gröfre än hvad de egentligen behöfde vara i förhållande till den last de hafva att uppbära; deremot äro brott af vefaxlar icke ovanliga, härledande sig från den vridning inom sjelfva axeln som drifkraften genom vefslängarne åstadkommer.
Om emellertid böjning eller brott af någon axel eger rum, är naturligtvis lokomotivet otjenstbart och har lokomotivföraren då i första rummet undersöka möjligheten, att föra det jemte tåget till närmaste station eller sidospår, der han får invänta hjelp och vidare order, samt om detta ej låter sig göra, som väl oftast lär blifva händelsen, tänka på medel att med hjelp af annat lokomotiv få det skadade från stället.
