jullroddare och alla, som bidraga till vårt samhälles rikedom och makt ... Du ser att jag har ordning på de olika graderna. Men detta hindrar mig icke att hysa en längtan att se äfven andra trakter af jorden och jemföra dem med vår stora stad. Jag vill blott en enda gång göra en utflygt och sedan återvända för att i hela min lifstid sitta i min kammare här innanför eller derute i den stora förstugan och se på det storartade hvardagslifvet i detta gamla, kära hus.
— Det der är moderna griller, som Sarah Lazarus satt i ditt hufvud, — yttrade modern och såg bekymrad ut.
— Sarah Lazarus? — upprepade herr Schmidt och såg mer förargad än bekymrad ut. — Schackerjudens dotter? Det är sannerligen icke ett passande sällskap för fröken Elise Schmidt, dotter till den allmänt aktade firman Schmidt, Schmidt & Schmidt. Jag trodde knappt att hon ännu umgicks med henne.
— Ack, min far, ni känner icke Sarah, den älskvärdaste och bästa bland alla mina gamla skolkamrater. Vi träffas ännu någon gång hos vår gamla lärarinna, fröken Kleinworth, hvilken jag, som du vet, besöker åtminstone en gång i veckan och som så gerna ser sina forna elever ännu omkring sig. Sarah är något excentrisk af sig, det är sannt. Hon älskar konsten. Men jag inser inte hvad för ondt kan ligga deruti. Hon skulle troligtvis blifva en stor konstnärinna, om blott hennes far ville tillåta henne att beträda skådebanan.
— Såå, allt bättre och bättre, — sade herr Schmidt och drog väldiga rökmoln ur sin pipa. — Det är icke nog med att dottern till en
