Hvar och en försjönk derefter i sina egna tankar, men alla dessa rörde sig sannolikt omkring Wilhelm Schmidt, den väntade slägtingen.
Johann Gottschalk Schmidt kalkylerade utan tvifvel de fördelar, som firman kunde hafva af unge Wilhelms österländska förbindelser och af hans stora affärsskicklighet, som Martin Schmidt aldrig tröttnat att berömma.
Fru Luise Schmidt funderade ganska visst öfver hvilken del af huset man skulle anslå åt den väntade unge mannen, hvilken sannolikt blifvit van att bo rymligt och beqvämt, och med dessa funderingar förenade sig nog mångfaldiga tankar på ännu mångfaldigare hushållsbestyr.
Elise tänkte förmodligen på mötet med den vackre och ståtlige kusinen, och hennes hjerta klappade fortare än vanligt. Vacker och ståtlig måste han nu vara. Hon mindes honom sedan den tid, då hon var ett litet barn och han en högväxt gosse på fjorton eller femton år. Tolf år voro förflutna, sedan han lemnade Hamburg, och han borde nu vara en präktig ung herre. Elise målade i sin inbillning hans bild: mörka, blixtrande ögon, ett vackert lockigt hår och en af Indiens sol brynt hy, något varmt och eldigt i hela hans väsende. Så måste han se ut efter ett långvarigt uppehåll i östern.
Under de många år, som förflutit sedan de begge kusinerna sågo hvarandra, hade Wilhelm alltid gjort sig påmind genom vackra och egendomliga presenter till Elise, och på de sista två åren hade de äfven ofta skrifvit till hvarandra. Den unga flickan hade fullkomlig visshet om att kusin
