Mången menade att Caspar Schmidt vore en särdeles slug affärsman. De hundratusen mark courant, som han skänkt bort, tog han snart igen med god procent, ty alla köpmän ville göra affärer med den rike Schmidt och alla bankirer tillbjödo honom oinskränkt kredit. Den som förstått att förtjena på en liten bodhandel vid Schaarmarkt så mycket, att han utan ringaste olägenhet kunde skänka bort hundratusen mark, han måste snart blifva millionär, tänkte bankirerna, och en millionär bör man visa all möjlig uppmärksamhet.
Ett rykte gick dock, att Caspar Schmidt alldeles icke förtjenat så mycket på att vara »Materialist», utan att han funnit en skatt helt oförmodadt. En och annan trodde sig till och med känna detaljerna af skattens upptäckande.
Detta skulle hafva skett just uti det stora huset vid Alter Wandrahm, hvilket Caspar Schmidt visserligen köpt, men ej betalt förrän han kommit åt skatten, om hvars tillvaro han förut erhållit kännedom. Huru detta tillgått var svårare att förklara, men man påstod att »Materialisten» vid Schaarmarkt vore bekant med ett par Rosenkreutzare eller kanske det var Illuminater, som på den tiden uppehöllo sig i Hamburg. Andra förklarade det vara hvarken Rosenkreutzare eller Illuminater, men väl en gammal israelit, som sålde trasor vid Dritte Elbstrasse och hette Simon Lazarus, hvilken gifvit Caspar Schmidt anvisning på skatten. Hvarför Simon Lazarus icke tagit skatten för sig sjelf, kunde man likväl icke förklara. Att nämnde lumphandlare nästan dagligen gick ut och in i det stora huset vid
