fädernestaden och begaf sig till Ostindien, slog sig ned i Calcutta och grundade der en filialafdelning af det stora hamburgerhuset, under det Johann Gottschalk i hela sin lifstid aldrig kom bortom Hamburgs gränser, men fortfor att på hufvudplatsen ytterligare upparbeta affärerna.
Martin Georg hade förklarat sig aldrig vilja återvända till Europa, men efterskref den aflidne broderns son, Wilhelm Friedrich, som då vid mycket unga år förflyttades till filialkontoret i Calcutta och der, såsom vi nyss erfarit, utvecklades till en duglig affärsman.
Den unge Wilhelm hade dock icke lofvat att i all sin tid lefva i Ostindien. Han ville åtminstone en gång återse Europa och sina slägtingar i Hamburg, hvarför han lemnade farbror Martin och begaf sig på hemvägen, möjligtvis ock i tanke att ingå uti affärerna på hufvudkontoret. Som vi nyss erfarit, väntade Johann Gottschalk sig stor fördel af brorsonens hemkomst, hvilken ej heller med oblida ögon emotsågs af fröken Elise.
En dag blef det stor uppståndelse i det gamla huset vid Alter Wandrahm. Man kunde till och med på kontoret märka att något ovanligt var på färde, fastän man der egentligen icke hade rätt att märka något annat än hvad som stod i den vidlyftiga korrespondensen.
— Huru ser han ut? — frågade Max Keller.
— Han är väl grufligt svart? — sade herr Wulff.
— Jag undrar om han talar tyska, — inföll herr Krull.
— Jag ville veta, om han tänker arbeta på
