firandet af ifrågavarande Wilhelm Schmidts lyckliga återkomst till hemmet.
Denna fest gjorde för öfrigt epok i det gamla huset vid Alter Wandrahm, ty för det första var den alldeles improviserad, enär firmans brorson utan föregående tillkännagifvande med sin ankomst öfverraskat sina slägtingar, och ehuru utan förberedelse blef den likväl kanske den präktigaste fest, som någonsin såväl förr som sednare gifvits i det huset; för det andra var samtliga kontorspersonalen inbjuden till festen, något mindre vanligt, och det allra ovanligaste var, att herr Brummer, bokhållaren, infann sig på festen.
Något sådant hade aldrig förr händt, försäkrade herr Grünbein, som hade bäst reda på den saken, och vi hafva ej heller hört att det inträffade någon gång efter den tiden. Herr Brummer blef ofta nog bjuden till sin principal, men då hade herr Brummer alltid olyckligtvis fått en svår hosta med åtföljande snufva, som hindrade honom att begagna sig af den vänliga bjudningen.
Många senatorer befunno sig bland gästerna, en superintendent och tvenne ledamöter af Öfverappellationsdomstolen i Lübeck, hvilka för tillfället vistades i Hamburg, som lydde under nämnde domstol. Så många förnäma personer gåfvo stor glans åt festen och gjorde mycken heder åt kalaset, hvaröfver fru Luise i hemlighet utgöt en stor qvantitet glädjetårar. Hon ansåg det icke passande att gråta offentligt, fastän det var blott af fröjd och innerlig belåtenhet med gästernas goda aptit och med de vackra ord, hvarmed superintendenten inledt måltiden.
