sig djupt, bedjande herr Blom vara tusenfaldigt välkommen under hans låga tak. — Jag skall genast vara till er tjenst, herr Blom.
Derefter vände kollektören sig till Peter Kühn, som höll sig i skuggan mellan disken och dörren, och sade något till honom på plattyska, hvilket Gustaf Blom hade svårt att uppfatta, men som hade till följd att Peter Kühn, något missnöjd, såsom det tycktes, skyndsamt lemnade butiken och med snabba steg skyndade utför gatan.
— Ni gör affärer med förste husdrängen hos firman Schmidt, Schmidt & Schmidt, tror jag, herr Lazarus? — sade Gustaf Blom och blickade efter den försvinnande Peter Kühn.
— Åh, jag är gammal bekant med firman, herr Blom, — svarade Ascher Lazarus utan ringaste förlägenhet, slugt blinkande med de små listiga ögonen.
— Jag är anställd hos den firman, — sade Gustaf Blom och sökte utforska kollektören något närmare om beskaffenheten af affären med Peter Kühn.
— Skulle jag icke veta det, herr Blom? — genmälde Ascher Lazarus och blinkade ännu småslugare, utan att vidare inlåta sig i några upplysningar om nyssnämnde affär. — Det är ett högst respektabelt hus, och jag kan skryta med att såväl min far, som min farfar, gamle Simon Lazarus, varit mycket bekanta med herrar Schmidt, Schmidt & Schmidt flera generationer igenom.
Då erinrade sig Gustaf Blom den gamla historien om det intima vänskapsband, som förenat den nyssnämnde Simon Lazarus med Caspar Schmidt, firmans grundläggare, och han kom äfven ihåg
