det. Och då äta vi vår sabbatsmat och glädja oss öfyer att Herren gjort oss af med Pharao och Nebukadnezar och Holofernes och många flera, som plågade Guds folk, men att vi, min gamla mor och jag och mina barn, ännu lefva, fastän min hustru olyckligtvis är död. Ni finner, hr Blom, att jag på en sådan qväll omöjligt kan tänka på några affärer. Skulle jag dock på ett ögonblick kunna vara er till tjenst, hr Blom, så vill jag för er skull icke säga nej, fastän mitt samvete förebrår mig att jag låter sabbatsbordet vänta. Jag kan tyvärr icke inbjuda er dit, hr Blom ... Hör du, Nathan, gå upp till farmor och trösta henne. Den gode hr Blom har något mycket vigtigt att säga mig. Jag skall sjelf sätta för bommen.
Nathan Lazarus begaf sig uppför trappan, och en stund derefter lemnade Gustaf Blom äfven butiken; men den vackra klenoden, klockan, stannade qvar vid Neuer Steinweg hos lotterikollektören, hvilket kom både den gamla frun i vindsvåningen vid Reichenstrasse och värdshusvärden vid Pferdemarkt till godo.
VIII.
En afton på Spielbudenplatz.
Det var en söndag, en herrlig vårdag med klar
himmel och ljumma vindflägtar, som blåste från
Elbmynningen rakt in i Hamburgs trånga gator.
På en sådan dag behöfde man icke, åtminstone ej hela dagen, sitta på sin kontorsbock vid Alter Wandrahm, och man kunde ej heller stanna i en
