Äkta chineser med sex qvarters långa hårpiskor, sneda ögon och smutshvit hy, »underskön böckling» från Kiel, söta apelsiner från Messina, sjömän från jordens alla kuster, dansöser på ståltrådslina och dansöser på ohyflade bräder, akrobater på hufvud, på fötter och på mage ... brännande solstrålar, qväfvande dammoln ...
Detta är Spielbudenplatz i St. Pauli, detta är det gamla »Hamburger-Berg».
— Det är »verldshumorn», — sade Max Keller.
— Det är åtminstone ett högst egendomligt »Vergnügungs-Gechäft» — sade Gustaf Blom, citerande Ascher Lazarus.
— Undersköna pantalonger! utropade en ung man, som stod i dörren till en liten butik vid en tvärgata, dit de begge vännerna för en stund drogo sig undan från den outhärdliga trängseln på sjelfva förlustelseplatsen. — Här säljas nya kläder till vrakpris. Kom och köp, godt folk. Ärliga varor och ferm expedition!
Den unge utroparen var Nathan Lazarus, klädmäklaren, hvilken hade sin butik stängd hvarje lördag, men på söndagen gjorde desto bättre affärer. Han helsade ödmjukt på Max Keller och Gustaf Blom, men bjöd icke ut några klädespersedlar åt dem. Han visste att de icke borde räknas bland hans kunder, dock frågade han helt artigt, om de icke kunde behöfva hans tjenst såsom liktornsoperatör, ty han gjorde äfven i den varan och skröt af stor skicklighet i konsten.
De begge vännerna afböjde leende hans anbud och fortsatte sin väg gatan uppför. De kommo till den trakt, der danslokalerna den tiden befunno sig.
