numera nedrifvet. Minnet deraf lefver dock troligtvis ännu hos mången, som der, alldeles mot sin vilja, tillbragt en natt.
Gustaf Blom hade mången gång skämtat öfver det eländiga rucklet på »Stora Nytorget», men ifrågavarande afton var han alldeles icke böjd för skämt, när han tilläts att göra den gamla byggnadens närmare bekantskap. Han fortfor att göra invändningar mot sin arrestering, men uträttade dervid ingenting, och då han tvekade att träda in genom den för tillfället så gästvänligt öppnade dörren, knuffades han af en omild hand rakt i famnen på en gammal fångvaktare eller »Kastellan», såsom denne sjelf benämnde sig.
Kastellanen tog med öppna armar emot den nye gästen, höll lyktan upp mot hans ansigte och lät honom undergå en noggrann mönstring. Den mönstrande var en liten gubbe, af ett utseende, som naturligtvis föreföll Gustaf Blom högst vidrigt, men kanske bar prägel mer af humor än elakhet. Han tycktes åtminstone försöka att säga ett par skämtsamma ord, sedan han slutat granskningen af den nykomne och derefter vände sig till dennes olyckskamrater och fordna motståndare, ett par tyska matroser samt ännu några af andra nationer.
Sedan den förberedande mönstringen var slutad, öfvergick kastellanen till en närmare granskning af de arresterades kläder och innehållet af deras fickor. Allt löst togs ifrån dem. Gustaf Blom fick icke behålla hvarken sin näsduk eller sitt cigarrfodral. Obekant med bruket i dylika fall, ansåg han sig högst skamlöst behandlad och hotade med rättvisans
