skyndsamma hämnd, blott man ville släppa honom lös på en liten stund.
Kastellanen sökte lugna honom med ett dåligt skämt, på hvilket den arma fången dock icke lyssnade, hvarefter den förstnämnde uppläste en jerndörr i korridoren och med polisens tillhjelp dit inknuffade de arresterade matroserna.
Nycklarna rasslade åter. Låset på en annan dörr vreds upp och kastellanen gjorde en inbjudande åtbörd åt den väntande.
Den arme kontoristen måste således beqväma sig att göra sitt inträde i arresten. Kastellanen följde honom visserligen in, men hans artighet sträckte sig ingalunda ända derhän, att han anvisade honom en god sängplats.
Sängplatserne tycktes för öfrigt redan vara disponerade för natten. Kastellanens lykta belyste ett par eländiga britser, som redan ledo af öfverbefolkning. Från dessa britser dundrade några svordomar emot de inträdande. Man var icke nöjd att blifva störd i sin sömn, ehuru den sömnen njöts uti ett af osunda ångor uppfyldt rum, på ett par hårda bräder vid sidan af kamrater, med hvilka man helt nyss gjort den första bekantskapen och hvilken bekantskap man dessutom icke borde hafva synnerligt skäl att prisa.
Sedan kastellanen sökt upprätthålla sin myndighet och anbefallt vördnad för ställets helgd, vände han sig åter om och försvann snart, tillbommande dörren utifrån och lemnande Gustaf Blom i det svartaste mörker.
Det var ett föga angenämt ögonblick, sannolikt det obehagligaste Gustaf Blom under sin lefnad
