flera bland de förnämsta affärsmännen, och det var icke alldeles omöjligt, att han kunde blifva senator en gång.
Förutom dessa herrar utgjordes sällskapet af hr Grünbein och Max Keller. Den förstnämnde åtnjöt stort anseende hos en god del af börsens medlemmar och var såsom prokurist hos ett af de finaste husen gerna sedd i hvilket respektabelt sällskap som helst. Max Keller var en ung man, som syntes öfverallt i Hamburg och fritt umgicks med allehanda folk. Han var, såsom förut är nämndt, son till en af Hamburgs betydande affärsmän, och oaktadt fadern för längesedan aflidit, stod dock namnet ännu i anseende, hvarför sonen öfverallt blef väl mottagen. Hans eget glada väsende och eleganta manér fullbordade i samhället hvad det ärfda namnet förberedt. Visserligen funnos i Hamburg några strängare herrar och ännu strängare damer, som ansågo Max Keller vara ett för ungdomen mer farligt, än angenämt sällskap och några äldre fruntimmer påstodo sig till och med hysa stor afsky för den »lättsinnige» Max, så mycket mer som de sade sig med bestämdhet veta, att han för längesedan förstört hela sitt fädernearf och låtit mödernearfvet följa tätt efter fädernearfvet samt numera uppehöll sitt öfverdådiga lefnadssätt endast genom procentarelån. Hans lön hos Johann Gottschalk Schmidt räckte icke ens till kostnaderna för hans dagliga promenader till häst. Men i allmänhet bekymrade man sig icke mycket om hvad dessa gamla herrar och damer hade att förkunna, och unga Max Keller var och förblef ännu ett af Hamburgs förnämsta lejon, som stiftade lagar i smakens verld och
